. Rubrik .
KOMMENTERA GÄRNA VAD NI TKR OM DEN :
Man sitter där på kanten, o tänker på vad man ska göra innan allt bara förstörs, allt bara försvinner från en. Ska man kunna rädda det,tänker man.. Men sen tror man att det bara är försent o helt enkelt struntar i det, struntar i att bry sig alls. Senare, när man kommit ner från dendär kanten, det är då tankarna kommer ifatt en, och då man förstår att man bara förstört allting, att man inte gjorde något innan det va försent, men de är redan försent då, det går inte att ändra på - Borta, borta förall framtid. Sedan efter allting så ska det komma fram att allt de där, som man ville strunta i, inte tänka på, att det bara va på skojj - det va egentligen inte menat att det skulle hänt eller att de orden som blev sagda, dom skulle aldrig sagts, och det som hände, det skulle heller aldrig hänt. Förstör inte det lyckan ännu mer? Att allt det goda ändå, att det bara va på skojj, att det va en lek, att man inte kan lita på någon igen , att man aldrig mer kan känna den där tilliten till någon mera. För den blev ändå helt förstörd efter alltiung, allt svek. <3
* Så sann*
*Fin*
